Min värld rasar samman...

Då var min helg äntligen avslutad!
MEN!!! Jag ska till jobbet imorgon på min lediga dag.. :-/
Usk-möte...känns viktigt att va me i dessa tider..
Så, jag är inte helt ledig förrän fredag eftermiddag när jag slutar mitt dagpass..

O tanken var väl den, att jag skulle följa med på After jobb på fredag eftermiddag/kväll..
Men med närmare eftertanke så har jag betydligt viktigare saker att reda ut..
Har mitt piano att hämta hem.. o diverse andra prylar...
O det känns som att det är rätt läge att ta det just den här helgen..

Vet inte vad som håller på att hända i min omgivning, men det rasar känns det som! :(
Mamma, har jag i närheten, alltid..
Samma sak gäller det mina syskon! Men kanske inte fullt så nära som jag egentligen vill..
Tina är i stan, försöker höra av mej o hålla kontakt så ofta jag kan!
Thomas... han är i Fårösund, vid pappa... Har inte sån kontakt med brorsan som jag egentligen skulle vilja ha..
Han har det inte alltför lätt just nu.. :-( o det känns fruktansvärt o sitta o höra hur allt går till o så..
O jag kan inte göra ett skit för att rädda hela situationen..
Pappa, honom har man kontakt me när andan faller på! Känns inte heller så j*vla bra..

Lagom jag känner att jag har hittat ett bra boende o allt, så känns det som att jag ska flytta härifrån...
Bort från allt elände..
Men vad löser det för problem? Dom lät finnas kvar, o va betydligt värre! :'(
Man känner sig fruktansvärt hjälplös!
O det gör att man går runt o är nervös, på helspänn, för vad som ska/kan hända..
Har haft ett inre lugn som jag inte haft på länge, men nu är det borta!

Pratade med syster förut, o att höra vad hon säger gör så fruktansvärt ont!
Var är den här världen på väg? Vi rasar!
Hade jag varit miljonär hade jag hjälpt alla i min familj till det bästa!
Men nu är jag inte det, o vet inte hur jag ska kunna hjälpa till med det här..

Är det undra på att man har sömnlösa nätter, magknip o hjärtklappning?

Det är just precis NU, som jag skulle vilja ha nån här!
Bara kunna va, mysa ner mej i soffan, prata med nån man kunde lita på o som man visste lyssna o va ens stöd..
Kunna släppa vissa tankar o bara bry mej om nåt annat för en kort stund..
Har ju familj* o mina vänner.. men det känns inte tillräckligt..
"Nånting" saknas...

Har börjat tänka tillbaka på hur det va under mammas o pappas separation..
Hur mycke jag missade med mina syskon, som aldrig går att uppleva igen! <3 :(
Jag kan ärligt säga att jag är tillbaka i dom j*vligaste tankar jag nånsin upplevt!
Däribland meningen med livet...
Jag vet att vissa tycker det är sjukt, eller rentav egoistiskt att tänka såna tankar..
Men jag kan inte hjälpa det, nu är dom där...igen!
Har varit ifrån det i ca 4 år...o trodde jag skulle va ifrån det för gott..

Fick höra på jobbet (av en patient) att jag är en kall person..
O det är verkligen inte jag! Vad är det frågan om?
Håller jag på att gå in i min egna lilla bubbla, när alla mina funderingar tar över mitt liv?
Har gillat att gå till jobbet, har älskat att vara på jobbet... men nu vill jag inte dit!
Jag vill stanna kvar i min säng, hoppas att det är en mardröm jag drömmer...

Har bara en enda fråga till allt som händer o sker....
V A R F Ö R ? ! ?
*just vi?
*just nu?

Det finns en mening med allt.. o motgångar ska göra en starkare...
Men hur mycke orkar man med egentligen...?

Jag tar nu en dag i taget..
Försöker peppa mej till det positiva!
Jag har ju mina underbara syskon t.ex... <3

Fortsätter fundera på hans frågor..o hoppas på att jag kan komma fram till nånting snart..

Vilket positivt inlägg det här blev då...
Men jag bloggar för att få ur mej funderingar o så..
Kanske kan komma på bättre tankar, o bli på bättre humör..
We will seeeee.....

Har iaf en positiv grej att berätta...
Mamma ringde förut o sa att hon o Gunnar skulle komma till mej..
Jag fattade inte varför...
Men Gunnar sandade upp mitt gårdsplan, o lämnade en hög med "sand" om jag skulle behöva mer..
Så nu bör jag inte halka omkull o bryta armar o ben..!
Kaffe o goa skratt åt Smulan o Gunnar som lekte så bra tillsammans.. :)

Ska snart pysa i säng o höra Karlavagnen (precis som mormor)..
o hoppas på att jag kan komma till ro o sova klokt!

Natti natti

Kommentarer
Postat av: Humlan

Jag finns alltid här! Oavsett vart jag än är i världen.. Jag kanske inte är tillräcklig för dig just nu.Men glöm ALDRIG att jag finns här! Du är en av mina bästa vänner..Du har ställt upp så mycket på mig.Och jag gör samma för dig..Jag finns här! Jag kommer äntligen imorgon,och då ska vi prata massor..Vi har flera timmar på oss. Du är bäst,en underbar person med en helt unik personlighet. :) Puss&kram HUMLAN!!

2011-02-11 @ 22:26:34
URL: http://marielautin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0