Hur gick det med bloggandet egentligen?
Ja, nu är det sådär toklänge sen jag blogga igen..
Ingen ordning på mej just nu..
Det har hunnit hända en del, o mer är på gång..
Men det tar jag en annan gång..
Gårdagen var kämpig, minst sagt!
Skulle jobba 7-14.30..men slutade 21!
Hann inte annat än jobba då..
Idag skulle jag ha en ledig dag, men jag jobbade 7-16!
Så nu är jag riktigt trött i mössan!
Idag har det varit en minst sagt omtumlande dag...
Började dagen med att ha hand om 5 patienter, vilket gick himla bra!
Alla var uppe o i ordning innan det var dags för frukost..
Sen började kaoset..
Jag stack in på ort.sidan o hjälpte dom så gott jag kunde..
Rustade i köket, plockade av tvätt som kommit, delade mat, plockade in brickor..
Lunch 13. Och.... DÄR!!kom chockbeskedet, som egentligen varit väntat...
Städade rum o hjälpte till där det behövdes.
Gick ner på våning 1 o lämnade en som gick bort under dagen.
14.30-16 satt jag på APT o bara lyssnade o tänkte..
...tänkte på livet o hur kort o orättvist det är för vissa...
Chockbeskedet som kom, var att B hade fått somna in, igår kväll... :'(
Efter några års kämpande mot den hemska cancern, så orkade hon inte mer..
Hon va tuffast i stan, o har tyckt så himla mycke om henne sen den dagen jag träffade henne!
Efter att ha träffats en gång i veckan från början, till att träffa henne sjukare o sjukare, så har vi ändå haft "våra stunder" under ca 3 år!
Hon var nåt alldeles särskilt, o hon sa alltid så fina ord om mej!
Med henne mådde man bra o kände sig så värdefull!
Vi hade planerat en fika på balkongen så småning om, men det kommer ju aldrig att hända..
För ett par år sen fick jag handleds-värmare av henne som hon gjort till mej,
vita, med hjärtan som hon gjort av små rosa pärlor!
Vi pratade om dom senast förra veckan, jag har ännu inte vågat använda dom...
Jag tar fram dom o tittar på dom! För mej är dom heliga!
Hon skrattade åt mej o sa: slit dom med hälsan, jag gör nya om du behöver det!
Tjenna Berta att hon kan göra det..
J*vla, förbannade cancer!
Varför drabba dom underbaraste människorna på jorden, som ännu har typ 30 år till att leva?!
Det är för himla orättvist tycker jag! :'(
B, du kommer alltid finnas i mina tankar! Du gav mej styrka o pushade mej uppåt..
Dej kan man jämföra med mormor..:
Underbar Och Älskad Av Alla! <3
Så, övertrött som jag är, sitter jag nu med tårar i ögonen..
Jag har nu tre kompisar som mist sina mammor i just cancer.. Unga mammor!
Och inte att förglömma mamma som miste sin mamma, min mormor, också på tok för tidigt <3
Var är den här världen på väg med alla dessa sjukdomar?
Hittade ett par dikter på nätet...
If tears could build a stairway
And memories were a lane
We would walk right up to Heaven
And bring you back again
No farewell words were spoken
No time to say goodbye
You were gone before we knew it
And only God knows why
Our hearts still ache in sadness
And secret tears still flow
What it meant to lose you
No one will ever know
But know we know you want us
To mourn for you no more
To remember all the happy times
Life still has much in store
Since you'll never be forgotten
We pledge to you today
A hallowed place within our hearts
Is where you'll always stay
Ingen ordning på mej just nu..
Det har hunnit hända en del, o mer är på gång..
Men det tar jag en annan gång..
Gårdagen var kämpig, minst sagt!
Skulle jobba 7-14.30..men slutade 21!
Hann inte annat än jobba då..
Idag skulle jag ha en ledig dag, men jag jobbade 7-16!
Så nu är jag riktigt trött i mössan!
Idag har det varit en minst sagt omtumlande dag...
Började dagen med att ha hand om 5 patienter, vilket gick himla bra!
Alla var uppe o i ordning innan det var dags för frukost..
Sen började kaoset..
Jag stack in på ort.sidan o hjälpte dom så gott jag kunde..
Rustade i köket, plockade av tvätt som kommit, delade mat, plockade in brickor..
Lunch 13. Och.... DÄR!!kom chockbeskedet, som egentligen varit väntat...
Städade rum o hjälpte till där det behövdes.
Gick ner på våning 1 o lämnade en som gick bort under dagen.
14.30-16 satt jag på APT o bara lyssnade o tänkte..
...tänkte på livet o hur kort o orättvist det är för vissa...
Chockbeskedet som kom, var att B hade fått somna in, igår kväll... :'(
Efter några års kämpande mot den hemska cancern, så orkade hon inte mer..
Hon va tuffast i stan, o har tyckt så himla mycke om henne sen den dagen jag träffade henne!
Efter att ha träffats en gång i veckan från början, till att träffa henne sjukare o sjukare, så har vi ändå haft "våra stunder" under ca 3 år!
Hon var nåt alldeles särskilt, o hon sa alltid så fina ord om mej!
Med henne mådde man bra o kände sig så värdefull!
Vi hade planerat en fika på balkongen så småning om, men det kommer ju aldrig att hända..
För ett par år sen fick jag handleds-värmare av henne som hon gjort till mej,
vita, med hjärtan som hon gjort av små rosa pärlor!
Vi pratade om dom senast förra veckan, jag har ännu inte vågat använda dom...
Jag tar fram dom o tittar på dom! För mej är dom heliga!
Hon skrattade åt mej o sa: slit dom med hälsan, jag gör nya om du behöver det!
Tjenna Berta att hon kan göra det..
J*vla, förbannade cancer!
Varför drabba dom underbaraste människorna på jorden, som ännu har typ 30 år till att leva?!
Det är för himla orättvist tycker jag! :'(
B, du kommer alltid finnas i mina tankar! Du gav mej styrka o pushade mej uppåt..
Dej kan man jämföra med mormor..:
Underbar Och Älskad Av Alla! <3
Så, övertrött som jag är, sitter jag nu med tårar i ögonen..
Jag har nu tre kompisar som mist sina mammor i just cancer.. Unga mammor!
Och inte att förglömma mamma som miste sin mamma, min mormor, också på tok för tidigt <3
Var är den här världen på väg med alla dessa sjukdomar?
Hittade ett par dikter på nätet...
Tilll B's döttrar Helén o Alexandra:
När dagen är tung och livet känns kallt
är det svårt att se en mening med allt.
Så ensamt det är att bära en sorg.
Men bördan kan lätta med andras försorg.
För tankar kan värma och ord göra gott.
En blick kan berätta att någon förstått...
Så känn att Ni har ett stöd här i mig.
För det ska Ni veta Jag tänker på Er.
If tears could build a stairway
And memories were a lane
We would walk right up to Heaven
And bring you back again
No farewell words were spoken
No time to say goodbye
You were gone before we knew it
And only God knows why
Our hearts still ache in sadness
And secret tears still flow
What it meant to lose you
No one will ever know
But know we know you want us
To mourn for you no more
To remember all the happy times
Life still has much in store
Since you'll never be forgotten
We pledge to you today
A hallowed place within our hearts
Is where you'll always stay
Tackar för mej, o pyser i säng!
Hoppas på en lugn, ledig morgondag (med ev bra besked)!
Väntar iaf ett samtal, får se var det leder...
God natt!
Kommentarer
Trackback
